Jag har skapat en enda röra...hur faan ska jag ta mig ut från detta?

Okej...allt började med att jag gick till kuratorn,en helt främmande person som inte visste någonting om mig eller andledningen till att jag gick dit och hon fick höra hur jag har det hemma med mina föräldrar varje helg.Hon ville då ha dit mina föräldrar så att vi kunde ändra på det och tala om för dom att jag är orolig för hur dem igentligen mår och att dem behövde hjälp med att ta sig ut ur sitt missbruk.

Jag ville först inte blanda in mina föräldrar i detta eftersom jag tror att dom antingen kommer bli sur på mig,men hon sa att dom inte kan bli sur eftersom jag bara vill hjälpa dem.

Så nu har hon ringt min mamma och bett henne att komma dit på tisdag...och hon ska berätta ALLT för henne.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till,hur kommer dem att reagera?FML.

Hon sa att det var starkt av mig att komma dit och berätta allt detta...men det känns som om att jag har gått bakom ryggen på dem..

Keep going.                                            
                    STAY STRONG,

Each step may get harder,but don't stop           make them wonder

The view at the top is beautiful...                         how you're still smiling.

//Mirre

Hello!

Ja som ni redan vet har jag problem med att sova på nätterna så nu kommer jag med några sovtips för alla som har lika problem som jag.

1.Lyssna på stillsam musik gärna låtar som du redan kan så att du inte lägger så mycket uppmärksamhet på dem.

2.Ha alltid penna och papper nära dig för om du har får många tankar i huvudet kan det va bra att skriva av dig för att stressen ska släppa.

3.Undvik att träna innan du ska gå och lägga dig,eftersom träning sätter igång stresshormonerna som tar ett tag att lägga sig.

4.Undvik att dricka kaffe eller andra koffein drycker innan du ska lägga dig.

5.Gör inte läxor eller andra arbeten i sängen,hjärnan kan då ställa in sig på att den är till för vardagsaktivteter och inte för sömn.

6.Men ibland kan det vara bättre att gå upp och göra någonting helt annat istället för att ligga och grubbla i sängen.

7.Drick varm mjölk eller varm choklad.

8.Se till att det är tyst,irriterande ljud och sömn går inte ihop.

9.Tänk på tråkiga saker som din morgonrutin,Vad du ska äta till frukost osv.Du håller dig då borta från stressande tankar men du tråkar ut hjärnan tillräckligt för att den ska slappna av.

10.Acceptera det faktum att du inte kan sova eller att du kommer få lite sömn inatt.Det är inte hela världen!Genom att acceptera detta så tar du bort  moment-22  stressen man får,stressen av att inte kunna sova.Njut av att du inte behöver göra någonting just nu!

Jag har varit ganska skoltrött på senaste,jag vet inte andledningen till detta men det kan bero på allt skit som jag har hemma,stressen av att göra bra ifrån mig och pressen jag får från mina föräldrar det är inget man vill gå och slåpa med.

Så den enda riktiga tiden jag har för att riktigt tänka efter och slappna av är när jag sitter där i skolbänken vilket gör att jag ibland kommer bort mig i mina egna tankar.

Det gör mig väldigt ofokuserad på det jag gör och på de folk som pratar med mig.

Vi har partat väldigt mycket om tobak,rökning och alkohol på skolan under dom senaste veckorna,väldigt känsliga och allvarliga ämnen som vissa inte tar på allvar.En sak som gör mig lite smått förbannat är att dom bara sitter där och skämtar om sånt som dom ser som "allvarligt"

En av de frågor vi fick var

"Vad skulle du göra om du såg en klasskamrat röka/snusa?"

Vi fick 4 alternativ

1.Säga till en lärare

2.Säga det till personen att den ska sluta

3.Inte bry dig

4.Eget förslag

Och jag svarade att jag inte brydde mig,varför?

Joo...Jag har sätt 2 av mina klasskompisar röka och inte sagt ett skit till en lärare eller till dem,bryr jag mig?

NEJ,det är inte mitt val att de röker och jag tror knappast att de skulle sluta om jag skulle säga till en lärare.

Det är som sagt deras val och deras misstag...Inte mitt.

Jag kanske kom ut på ett litet sido spår men det är sånt som händer när man hela tiden har sakerna runt omkring sig.

En av de saker som jag tror att alla människor behöver,en av de saker man behöver för att kunna orka fortsätta med något även när det gäller skolan.

Jag vet att jag skriver detta mitt i natten men det är en sak som jag måste få ut ur mitt huvud,vi har den här läraren på våran skola som typ aldrig är nöjd över oss.Jag kan ta ett exempel som hände ganska nyligen.

Jag nämde i ett tidigare inlägg att vi skulle ha prov om 4 diktare,provet gick bra för några och mindre bra för andra.

Det var kanske 5 pers som inte klarade det men till deras försvar,en hel del stog inte i pappret vi fick och även fast hon sa att hon gick igenom allt som skulle komma på provet så var det långt ifrån ALLT.

Hon sa även innan vi fick tillbaka proven att hon var besviken för att vissa inte hade presterat tillräckligt,hur kan hon vara besviken om de flesta klarade sig?

Med tanke på det förra provet vi gjorde där endast 4 klarade sig så borde hon inte vara så besviken,vi fick inte höra heller att vi gjorde det bra att de flesta klarade sig.

Hon klagar även på att vissa människor kommer försent till hennes lektioner vilket jag kan till en viss del förstå men hon skapar det liksom själv.

Eftersom vi aldrig får höra att vi gör något bra så tröttnar flera...det vill säga mig och flera andra,om man inte får höra att man gör någonting bra så förlorar man motivationen att fortsätta.

Jag fick tillexempel höra av min pappa i helgen när han hade drukit såklart att jag tränar för lite,att jag knappast kommer bli stark och han sa att jag lika gärna kunde lägga ner det.Jag började såklart att gråta för det var en sak jag var jävligt nöjd över att jag äns hade börjat med så han krossade liksom det...

Sedan sa han att jag måste kunna ta kritik,men det är ingen jävla kritik?!

Han sa att jag lika gära kunde LÄGGA ner det...

Men mitt mål med träningen är inte att bli stark,gå ner i vikt eller att ens ha ett mål med den,för ärligt talat så har jag gått från att vara en soffpotatis som min pappa också klagar på till en som faktiskt GÖR något!

Det spelar ingen roll vad jag än gör så gör jag alltid något fel!Jag har ändå folk som klagar på mig!

Detta kanske låter som ett klag inlägg men Feedback är en sak jag knappt äns får från mina föräldrar så den spelar en stor roll för mig.

En av de saker jag hatar att prata om är min framtid och vad jag ska ta vägen och göra,för en fråga jag får väldigt mycket nu är "Vad ska du plugga i gymnasiet?" "Vart ska du ta vägen?" "Vad är ditt drömjobb?"

Och det jobbiga är jag inte kan svara på det här frågorna för ärligt talat så vet jag inte!Det finns inget som intresserar mig och det hjälper inte att jag snart ska på ett möte om just detta!

Hur ska jag kunna svara på frågorna om jag inte vet svaret själv?

Det är här som en person som har inspererat mig kommer in i bilden...Jag säger ett stort TACK till Ebba som inspererat mig att börja på en ny kula när det gäller att blogga,jag var nära på att ge upp det totalt så det är tack vare henne som jag fortsätter!  

Men det finns en annan person som har inspererat mig till en helt annan sak...

Hans namn är Mark och kommer från Hawaii.

Han jobbar med Youtube och för att göra en lång historia kort så är han typ som Pewdiepie,han sitter helt enkelt och pratar medans han sitter och spelar ett spel men han är så mycket mer än en så,han är en person.

Och varför är nu Mark min förbild och insperation?

Jo det är för att han gör en sak som han verkligen älskar och har passion för...han hade också svårt att bestämma sig om vad han skulle göra med sitt liv han gick hela tiden fram och tillbaka mellan olika utbildningar och han gick tillbaka till den första tanken han hade nämligen SPEL.

Innan allt detta fick han dock ett tråkigt beskedd från sin pappa...han hade nämligen fått cancer,det var detta som gjorde Mark förrvirrad när han sedan skulle välja sin framtid.

Ett år senare när han och hans bror var hemma över sommaren så skricker Marks styvmamma då Mark springer ner för att se sin pappa dö och höra hans sista ord...

"I love you,so much.."

Mark höll hans pappas hand när han tog sitt sista andetag...

Det som inspererar mig mest är hur han kan vara så positiv,hur han har gått igenom så mycket och ändå vara så glad.Att se sin egen pappa dö eller någon annan person är nog det sista man vill göra...

Jag kan inte tänka mig hur han måste ha känt sig...

"But the simple truth is if you want to do anything...anything at all,no

matter how hard it may seem to do it...The only thing you have to do is

START"

Det är dom orden som motiverar mig varje dag,för om jag vill göra vad som helst så måste jag ju börja någonstans...problemet är att jag inte vet vart...

Biokväll på en onsdag,träning på en onsdag,skola på en onsdag...finns det något som jag inte har gjort idag?

Jag går inte så ofta på bio men känslan när man går på bio är speciell,jag tycker att det är mycket roligare än att sitta hemma och titta på en film själv.

Och jag vet att jag inte har bloggat mycket men jag har helt enkelt tänkt mycket på min framtid och vad faan jag ska göra och ta vägen

Filmen jag och Ebba kollade på hette Cirkeln som hade premiär i år,den var inte helt som jag trodde att den skulle vara men eftersom den var baserad på en bok så förvånade det mig inte att den var dålig.Den hade några onödiga scener som inte ledde någon stans,filmen var 2 timmar och 25 minuter lång och eftersom jag har läst boken så var det över 2 timmar om saker jag redan visste och som många säger så är ju bökerna bättre än filmerna vilket stämmer in på det flesta filmer som är baserade på en böker.

Absolut inte en film jag rekomenderar men jag rekomenderar bökerna till alla som gillar att läsa om fantasy.

Det var nog allt för idag det kommer nog komma ett inlägg som handlar om min förebild som jag också har tänkt väldigt mycket på och hur jag har blivit inspererad att ta ett steg till nästa nivå.